Författare: aremade.se

Jag fick till en liten familjematchning i jul. Väldigt nöjd med detta och att jag även fick med alla på bild. Herrarna fick flugor av Rusta tyget, och dottern fick en klänning i mönstret “Dress of possibilities”

Jag fortsätter mina publiceringar av tidigare sömnad. Detta inlägg påbörjade jag i julas och tankarna kring graviditet, sjukt barn och tillhörande oro var väldigt färskt då.

Här har vi anledningen till min sytorka på tre månader. Det har minst sagt varit en mentalt påfrestande tid. Jag och maken bär anlag av en njursjukdom och det är 25% risk att vi får ett sjukt barn, ej förenat med liv. Jag har fram till nu varit inställd på att göra en abort i vecka 17 och det har varit enormt psykiskt nedbrytande. Ovanpå detta har det varit de vanliga graviditetssymtomen med extrem trötthet och illamående. Jag har inte kunnat sova om nätterna heller.

Nu efter moderkaksprov och en organscreening och rejäl genomgång av allt som kan tänkas gås genom, så kan jag våga njuta lite i detta. Jag gömmer mig inte längre under ponchos och koftor i lager på lager, utan visar stolt upp den växande bulan. Vi har berättat för barnen, som snart spricker av otålighet och maken börjar sakteligen bli införstådd att vi blir småbarnsföräldrar igen.  Om allt går bra, så har vi en liten hos oss i april.

Jag har inte riktigt våga sy bebiskläder ännu, men en julklänning med plats för magen var tvunget.

Jag ville sy en festlig klänning som även går bra att använda nästa jul då jag förhoppningsvis har en liten att amma. Jag kikade lite på omlottklänningar först, men jag vill kunna modifiera klänningen senare, om kjoldelen exempelvis är för rymlig. Den har ganska många sömmar att sprätta, och jag får känslan av att jag inte kommer göra det, utan hellre sy en ny istället.  

Liksom flera andra sytokar, köpte jag det glittriga Rusta-tyget i sammets velour. Tyget kostar 199 kr för 4 meter, så det är ett helt ok pris. 

Twist Knot är ett bra gravidmönster, man jag var lite tveksam till att amma i den. Jag var lite inne på att göra någon slags lucka gömd i midjebandet, men så fick jag en idé från en annan sytok och det är supersmart! Hon hade gjort ett knytband istället för midjebandet.

Skillnaden är att man inte syr fast midjebanden i midjan, utan förlänger dessa och gör ett knytband istället. På så sätt är själva överdelen möjlig att göra lösare och man kan dra urringningen åt sidan, utan att behöva töja tyget.

Så här kan jag nu öppna överdelen och knuten helt.

Fördelen med Twist Knots kjoldel är att det är enkelt att modifiera om man i efterhand skulle vilja smalna av kjolen. Jag breddade kjoldelen 10-15 cm på framstycket, så att tyget har lite extra rynk och rörelsevidd framtill.

Den här modellen blev så bra och jag känner att jag måste sy någon fler i enfärgad viskosjersey att ha som basplagg. Tycker man att kjoldelen är för bylsig efter graviditeten, så är det enkelt att sprätta bort och smalna av den senare.

Jag ligger lite efter med blogginläggen, men nu när jag har haft stora svårigheter att sitta, stå och klippa pga graviditeten, så är det ett bra tillfälle att komma ikapp i “administrationen”.

Den här klänningen sydde jag i somras och fick tyget sponsrat i utbyte av ett blogginlägg hos Minerva.com. Blogginlägget i sin helhet kan läsas här:

https://www.minervacrafts.com/blog/projects/the-tea-house-dress

För er som inte upptäckt Minerva bloggen, så kan jag rekommendera att gå in där. Det är mycket inspiration att sy till vuxna i vävda plagg och det framgår alltid tydligt vilket tyg och mönster som används. Självklart är tygerna alltid från Minerva, som är en engelsk sida.

(Minervas sida är under ombyggnad, så det är inte säkert att länken ovan kommer fungera om ett par månader)

Det jag kan säga lite kort om Tea House dress mönstret är att det är ett bra mönster för en nybörjare att sy plagg i vävt. Mönstret har ingen dragkedja eller knappar. Modellen sitter löst och formen fixas till med skärpet, dvs inga större ändringar på mönstret behöver göras pga passform. Det är ett enkelt mönster, men samtidigt rolig sömnad med alla toppstickningar kring ok, skärp och fickor.

Mönstret kan ni hitta hos Sew House Seven och har tydliga instruktioner: https://sewhouse7.com/products/the-tea-house-top-and-dress

• 

När jag såg ryggen på denna klänning så blev jag helt betagen och kände att jag absolut måste sy den till min dotter.

Efter att ha köpt mönstret så blev jag lite trött på mig själv att jag inte konstruerade det själv, då det var så simpelt. Egentligen bara ett framstycke med förlängda sidor. Kjolen ritade jag ändå själv för att jag gillade inte den tillhörande kjolmönstret (rynkad rektangel).

Jag förlängde dessutom mönstret rejält, vilket lite förstärkte min irritation, men det var inte så fasligt dyrt detta mönster.

Mönstret är avsett för vävt tyg, men jag sydde i bomullstrikå.

Livet är vändsytt med öglorna för banden mellan lagren. Jag lade till en ögla, eftersom det kändes så glest mellan dem annars. Banden är gjorde på bandkantare från Lisas Tyger.

 

Kjolen har ett resårband upptill bak, som drar in kjolen mot kroppen. Annars kan det nog glipa.

Efter att ha provat längden och passformen på livet, konstruerade jag kjolen. Gjorde den omlott och en spiralformad volang, som jag avslutande med 3-tråding smal overlock.

Visst längtar man redan tillbaka till varmare sommardagar? Än finns hopp om några fina dagar till innan höstrusket kommer.

Mönstret till klänningen hittar ni hos Bebekins här: https://bebekins.com/products/calli-sundress

Tyget är sponsrat och hittar ni hos Znok: https://www.znokdesign.se/

Det var ett tag sedan jag sydde dessa plagg, men nu är tyget lanserat så jag får lov att visa det.

Vi börjar med tröjan. Mönstret är från Alles Jersey och tröjan har varit på min lista sedan jag köpte boken för något år sedan. Kråset ger en rolig detalj på en enfärgad tröja.

Remsor av trikå, 2 cm breda skärs ut, rynkas och sys fast. Därefter kantas halsen. Ett snabbt projekt, men halvvägs in i projektet så började jag tveka om tröjan kanske var lite för puttinuttig för mig. Och så började jag tveka inför hur krullet skulle se ut efter tvätt. Och att jag egentligen inte trivs i puffärm för att jag känner mig lite som en hockeyspelare med den extra axelbredden. Färdigställde dock tröjan ändå.

Blev sedan glad att den turkosa tröjan hade en bra färgmatchning med Znok tyget Monica jag fått skickad till mig för inspirationssömnad.

Mönstret till kjolen är egentligen ett klänningmönster från So Sew Me “Dinner and Movies”. Den har 6 våder i kjolen och fickor framtill. Många sömmar att göra injustering för svank i ryggen, men jag tycker inte det behövs i detta mönster.

För att göra linningen och ha knytband, så sydde jag linningen med resårkanal först och sedan sydde ihop sidorna.

Tycker det blev lite som en förklädesklänning med knytbandet och fickorna framtill, men jag gillar den looken. Därför kände jag för en photoshoot a la Fäbodjäntan.

Så roligt med mönster med fyndiga namn!

Den här klänningen gick snabbt att göra tack vare att den är fållad på overlocken och kantad med bandkantaren. Kantbandet i framstycket fortsätter ut i luften och blir ett skärp.

Däremot så var jag lite för optimistisk gällande trådåtgång och var tvungen att handla ny tråd mitt i projektet. Overlocken fullkomligt slukade tråd för kantsömmen.

Jag gjorde en smal 3-trådig overlock, ingen rullfåll.

Tyget är en bomullstrikå, heter Silvana och är sponsrat från Znok Design, designer är Mia Fransson.

Mönstret är It’s a wrap från Made by Runi.

Skulle jag sy klänningen igen, skulle jag göra den mindre urringad. Jag sydde sedan en enkel bandå-bh (en tub i dubbel trikå) att ha över vanliga bh:n för att känna mig mer bekväm till vardags.

Symboliken kring dessa plagg är så stark på många sätt, och jag blir tillbakakastad till år 2012. Det var det år jag väntade vårt andra barn. Det skulle blivit 17 månader dem emellan.

Ultraljud och graviditet såg bra ut, men efter fullgången graviditet föddes vår son Isak mycket sjuk, med kritiskt tillstånd från start. Efter en sekund på mitt bröst drogs han ifrån mig och jag fick aldrig tillbaka honom. Det visade sig att han hade en ärftlig njursjukdom (ARPKD) och efter många operationer och ECMO, dog han 31 dagar gammal.

Från en rosaskimrande gravidbubbla med planering av pojkrum och inköp av dubbelvagn till begravning och sorg. Mattan sopades undan benen fullständigt.

I sorgearbetet hittade jag en Facebook grupp för föräldrar som förlorat sina barn. Jag tog mod till mig och träffade dem i verkliga livet. Jag minns mötet som väldigt fint och starkt. En grupp av människor som hade olika händelser i bagaget, men med en gemensam börda att vi förlorat våra älskade barn. Kallprat hoppades över och direkt in under skinnet. Där fanns Malin, som förlorat sin son Emil.

När jag fick tyget av Znok med Magnoliablommor, kände jag genast att jag skulle sy något fint till Malin och hennes dotter. Magnolia är Emils minnesblomma och hennes dotter har Magnolia som mellannamn, till minne av Emil.

Mönster: Autumn Peplum Spinoff med egenritad rygg och Dress with possibilities.

Tyg: Magnolia från Znok (sponsrat)

Jag ser att många säljer (och köper) enkla mönster med blockindelning, och det tycker jag är lite onödigt att köpa. Det går ju lika bra att dela upp plagget själv!

Ett plagg med block kan få den där allra sista stuvbiten att räcka till ännu ett plagg, eller att få plagget att se mindre ut som en pyjamas.

Jag utgick från ett basmönster på tröja och baggy slim-byxor från Ottobre och klippte isär det.

Det svarta blocket nedtill på linnet är bandkantat och är en gömd ficka.

En miss att byxbenen blev så smala i nederkant. Det blev nästan som cykelbyxor, men huvudsaken att barnet är nöjt. Det krävdes mycket övertalning och många, många fläckar innan han kunde låna ut dem till tvättning.

Tyget är sponsrat av Juels.dk.

Den här blev jag haffad av en okänd person för att få en komplimang för fin klänning. Synd bara att hon inte frågade vad jag köpt den så jag kunde säga att jag sytt den, hehe.

Ibland är det enkla det fina, och det här tyget med klöver från Juels är så där lagom mönstrat så att det kanske passar gemene man lika mycket som en inbiten sytok. Vi sytokar har nog en förmåga att med tiden bli lite mönsterblinda och vågar mer färg och mönster i takt med att garderoben fylls på, iallafall har jag blivit det. För en icke sytok kanske det blir lite för crazy mönstrat ibland. Jag tyckte det var så fint med bården sist på Znok-klänningen och hur det balanserar upp helheten på klänningen, så jag gjorde det igen på den här klöver-klänningen.

Några har frågat hur jag gör bården. Så jag gör en liten kort beskrivning, tyvärr utan bilder.

För att få en fin och jämn bård så ska man göra det allra sist, när man har sytt ihop klänningen och nederdelen hänger parallellt med golvet, dvs lika lång fram som bak. Jag har en stor bakdel, så för mig innebär det att klänningen alltid är längre bak än fram. För en som kanske är mer framtung, så kan det innebära att kjolen behöver vara längre fram än bak.När man har en kant som hänger parallellt med golvet, så använder man kjolkanten som mall för klippa ut bården. Lägg till sömsmån på sidorna och nederkant för fållen. Sy ihop sidorna på bården och nåla fast utan att dra någonstans. Sidsömmarna ska mötas, annars får man justera sidsömmarna något innan de sys ihop.Sedan är det bara att fålla som vanligt.Jag upptäckte att jag kunde använda mina gamla underspolar från Husqvarna Emerald till min nya JUKI. Det innebär att jag kan fortsätta använda mitt kit med Lidl-trådar även i nya maskinen. Verkligen bra! För dessa trådar går bara av i min Coverstitch-maskin, och utan dessa så har jag väldigt begränsat med färger.Jag testade att sy med tvillingnål och det fungerade så mycket bättre än i min gamla Husqvarna. JUKIn syr utan hoppstygn och gör en ordentlig zickzack på baksidan.

Jag testade även att sy förstärkt raksöm på alla kantband för att se hur JUKIn matar på i trikå och kantstickning. Funkade toppen det med!Det är också så mycket smidigare att sy riktigt nära kanten på mina lappar. Lappen följer inte med nålen och hålls på plats av foten.

Nu sitter jag i bilen på väg på semester med familjen och har chansen att blogga lite. Under tiden kan jag bjussa på en livebild på stilstudie i avancerad vävteknik.

Att klämma på fyra cyklar på ett cykelställ var inte en bra grund till en gnisselfri semester, blev mången svordom, men familjesämjan kommer nog infinna sig efter en vecka med mygg i en fjällstuga, hehe.

Den här byxdressen var riktigt kul att göra och satte mönsterpassningen på prov.

Mönstret jag använt är Mccall’s 7909. Enkelt att komma ihåg iallafall för mig – mitt födelseår och min månad.

Mönstret kommer i två spann av storlekar. Standard (8-16) och 18-24. Typsikt nog låg jag mitt mellan de båda. Storlek 16/14 i överdelen och 18 på underdelen. Jag valde att klicka hem den större varianten för jag tänkte det är enklare att det blir för stort. Jag ändrar också hellre livet än byxan, eftersom jag ändå nästan alltid behöver gradera in midjan.

Tyget är en vävd viscose från Ohlssons tyger. Ränderna är inte regelbundna och en rapport var en halv meter bred. Det innebär att det enda sättet att få ränder att mötas, var att klippa till högra delarna av dressen lagd upp och ner på tyget.

Jag valde att lägga ränderna horisontellt för att det inte skulle bli galet med mönsterpassningen av de vertikala linjerna som har insnitt. Panelerna på sidan valde jag att lägga 45 grader för att få en slimmande effekt, samt återigen, undvika problem med ränder som inte möts vid prinsess-skärningen.

Det gällde att hålla tungan rätt i munnen vid tillklippningen! Dessutom hade jag begränsad mängd tyg. Fickorna är skarvade tre gånger på insidan, likaså infodringar och sådant som inte syns.

Jag började att sy ihop byxorna och provade dem på mig. De satt bra över höfterna enligt sömnad från storlekstabellen. Däremot väntade jag med att göra insnitten för att kunna anpassa in dessa till midjedelen.

Efter att ha sytt ihop axlarna, prinsess-sömmarna och lagt det över dockan, konstaterade jag att överdelen var alldeles för stor. Inte helt oväntat eftersom den var urklippt till storlek 18 för min14 kropp. Överdelen kändes också lite lång och det visade sig ha en stor fördel. Genom att flytta upp axellinjen slapp jag ändra prinsess-skärningen. Bra att jag inte hade ärmar på den!

Jag tog också bort någon centimeter från sidorna och någon centimeter i ryggen där blixtlåset sitter. Många sömmar och chanser att justera detta mönster till sin storlek alltså.

När överdelen satt bra så sydde jag fast överdelen med midjebandet samt lade insnitt i byxdelen. Midjebandet fick alltså styra in storlekarna på över och underdel och plagget växte fram kring midjedelen.

Gör om gör rätt!

Skulle jag göra den Mccall’s 7909 igen, så ska jag dock länga grendelen något. Nu känns det lite snävt på längden när man sitter ner. Blir också lite störd på det vita V:et som är precis vid rumpan. Jag skulle även minska urringningen, så att man slipper ha ett bandaeu-band under (var tvungen att snabbt svänga ihop en tub av en gul trikå).

Men annars är jag väldigt nöjd med min “clowndress” och kommer nog testa detta mönster igen.

Hej så länge!